Nu har jag läst artikeln också. Jag kom inte längre än till första meningen efter puffen innan jag hittade det första grava felet.
Bayern siktar på att bli klimatneutralt till 2040 vilket kräver en total flexibel energikapacitet på 30 gigawatt (GW).
Det börjar inte bra. Man kan inte ge sig in i en diskussion om energisystem om man inte kan skilja på energi och effekt. Så jag tänkte att jag hoppar tilll artikeln de länkar till istället, på tyska.
Nu tog jag inte tyska i skolan så jag fick ta del av artikelns innehåll genom maskinöversättning. Så jag kommer att undvika ordmärkeri, då eventuella konstiga ordval snarare har med maskinöversättningen att göra.
Enligt FFE kan de 800.000 e-bilar som Bayern behöver för sina klimatmål år 2040 ge nästan 19 GW kraft, kraften i 19 medelstora kärnreaktorer.
Om man räknar baklänges så är 19 GW / 800 000 bilar = 23,75 kW. Men de har ju skrivit “nästan 19 GW”, så därför måste effekten de räknat med vara något mindre än 23,75 kW. Det känns rimligt att de räknat med 22 kW. Då blir den totala effekten 17,6 GW, vilket jag inte riktigt får till 19 GW heller. Men vad händer om man delar 19 GW på 22 kW, hur många bilar behövs det då? 863 636 får jag det till. Så det finns nog absolut inslag av avrundning här, man kanske har avrundat ner antalet bilar, och avrundat upp effekten.
Nåväl, det är inte jätteviktigt, det viktiga är att man verkar ha räknat på cirka 20-25 kW per bil. Det motsvarar cirka 32A trefas vid 230W. Per bil. Redan där börjar omöjligheterna.
Nu vet jag ärligt talat inte hur det är i Tyskland, så jag utgår från hur det är i Sverige. Men här i Sverige är en 32A huvudsäkring i ett hushåll extremt ovanligt. Att ladda i 22 kW hemma är väldigt få förunnat, eftersom hushållens säkringar inte är dimensionera för detta. Att kunna skicka in 22 kW in i elnätet är precis lika omöjligt.
Lägg till på det att många hushåll har fler än en bil, så blir det dubbelt så omöjligt.
(Som en parantes har jag förmånen att kunna ladda i 22 kW hemma, men det är för att jag bor i lägenhet, och hela anläggningen är dimensionerad att kunna ladda flera elbilar samtidigt, och därför kan jag, om jag är ensam med att ladda, vilket jag ofta är, komma upp i dessa höga effekter. Och att jag har en bil som kan ladda i 22 kW också, vilket inte heller är jättevanligt.)
Men okej, vi utgår på något sätt då från att vi kan skrämma upp alla hushålls huvudsäkringar till 22 kW och dessa 800 000 bilar är på något sätt magiskt fördelade så att det är max 1 per hushåll. Hurdå? Huvudsäkringarnas storlek utgår ju från kapaciteten i elnätet, både lågspännings och högspännings, och är dimensionerade så att man inte “lovar” mer än man kan leverera. Det är alltså inte så att man plötsligt kan få denna kapacitet till hushållen, utan att göra omfattande investeringar i elnätet.
Sedan så läser vi vidare, en mening till:
Om du lägger till restider och tillgängligheten av anslutningar kommer nästan hälften av dem sannolikt att vara permanent tillgängliga.
Och vi konstaterat att inte ens artikeln som Elfordon.se tagit sin rubrik från säger att det är realistiskt med 19 GW, utan det är istället “nästan hälften”. D.v.s. mindre än 9,5 GW. Låt oss säga 9 GW. Så då var det inga 19 medelstora kärnkraftverk längre, utan snarare 9 GW. Eller 9 medelstora.
Sedan så är ju Tyskland betydligt större än Sverige (cirka 10 ggr större), så ska man översätta rubriken till Svenska mått så motsvarar hela elbilsflottan “nästan ett” medelstort kärnkraft.
Så redan där har vi lyckats komma fram till att rubriken överdriver med en faktor 20.
Och då får vi även räkna med att det känns optimistiskt att hälften av elbilsflottan “permanent” kommer vara inkopplade till en laddare med V2G-stöd, och där det finns elnät framdraget med en kapaitet på 22 kW per bil.
Det där med hälften av tiden är intressant. Vi kan utgå från mitt eget förbrukningsmönster. Jag laddade min bil i september 12 gånger. Vi kan väl vara lite snälla och säga att bilen var inkopplad 16 timmar varje gång genomsnittligt (vilket är väldigt högt räknat). Det betyder att min bil, högt räknat, var inkopplad 1216 = 192 timmar av 2430 = 720 timmar som finns i September månad. 192/720 = 27%. Nästan hälften? Nja…
Och när är dessa timmar egentligen på dygnet? Jag kan konstatera att samtliga mina laddsessioner startade i tidsspannet 14:40-22:52. D.v.s. på eftermiddagen eller kvällen, och det är rimligt att anta att i de flesta fall så kopplades bilen ut morgonen därpå. I några undantagsfall kanske bilen stod stilla någon dag och varit inkopplad under ett helt dygn, men det är ju inte särskilt ofta.
Med andra ord, min bil är, väldigt generöst räknat, inkopplad till 27% av tiden, och endast under kvällar och nätter, då energibehovet är som lägst, och därmed finns det liksom inget behov av V2G.
Så nä, jag skulle nog säga, att det är mer realistiskt att säga att svenska elbilar skulle kunna bidra med kanske ett halvt medelstort kärnkraftverk i effekt (inte energi!). Och bara på kvällar och nätter, inte under dagtid då effektbehovet är som störst. Om vi inte storsatsar på V2L-kapabel destinationsladdning exakt överallt, och dessutom uppgraderar det lokala elnätet överallt att stödja detta.
Då känns det plötsligt inte lika lockande. Och det ger ju inga klickvänliga rubriker.
Sedan är det väldigt märkligt att jämföra kärnkraftverk och batterilagring. Båda har en effekt de kan leverera, ja, men kärnkraftverk är ju generellt inte särskilt flexibla i hur mycket effekt de kan leverera (i alla fall inte de som finns idag, det kan bli annorlunda med mer modern kärnteknik, men här handlar det om att ersätta, inte om alternativ…).
Samtidigt producerar kärnkraftverk energi, medan batterilagring konsumerar den. (Eftersom batteriladdning och urladdning producerar stora förluster, det är nog inte helt verklighetsfrånvänt att räkna med att hälften av energin försvinner på vägen i all transmission och konverteringsförluster.)